Träning & naturlig rörelse/ workoutstories

Hur man blir en löpare – min historia och mina bästa tips

Jag är tjejen som hatade löpning men som bestämde mig för att ändra på det. Det var inte fråga om kärlek vid första ögonkontakten mellan mig och löpningen. Nä, det gick snarare från hat till att tycka att den där löpning var uthärdlig till att bli ok för att nu vara bland det, kanske inte roligaste, men så det härligaste och bästa som jag vet. Ni är säkert många som känner igen sig i när jag säger att när man är småbarnsförälder så går stunderna man får vara helt själv, ganska snabbt att räkna, eller hur? Tillfällena för att gå in i sig själv, reflektera och rensa skallen, de är inte alltid så lätta att hitta. Det är den rollen som löpningen fyller för mig. Min stund att vara helt ensam med mig själv, mina känslor och mina tankar. 

Jag vet att många avskyr att löpträna men gärna skulle vilja gilla det. Därför tänkte jag ägna det här inlägget till att berätta om hur jag gjorde och dela med mig av de tips och trick som hjälpte mig. Förhoppningsvis så får jag någon av alla er löpnings-wannabes därute och snöra på sig skorna och ge sig ut för en runda.

löpningAnnika

löpningAnnika2

Att se sig själv som en löpare

Jag minns inte var men någonstans har jag hört att för att lyckas med sin löpare så är det avgörande att man ser sig själv som en löpare. Det fastnade hos mig. Det går inte att lära sig att springa om man hela tiden medvetet och omedvetet säger till sig själv ”det här är inte min grej”. Jag springer absolut inte speciellt fort och inte heller överdrivet långt men jag springer – alltså är jag en löpare. Jag tror att det är viktigt att börja där och med sina egna tankar kring löpningen. 

Hur det började för mig

Tränat har jag sen min viktnedgång alltid gjort men jag var länge en utpräglad jag-tränar-bara-grupp-pass-person. Henrik brukar skoja med mig här hemma och säga att jag bara tränar om jag får betala pengar för det. Och det ligger nåt i det. När det kommer till vardagsträning och saker som att klippa gräset eller liknande så är jag ur-lat och vill helst inte. Men att köra 120 min spinning eller två grupp-pass i rad – I love it!

Innan vi fick barn så kunde jag lätt träna 6-7 pass per vecka och jag hängde på träningsstället alla kvällar efter jobbet. Men när jag blev mamma så insåg jag plötsligt hur lite tid jag hade. Med ett barn så gick det väl ändå att lösa hyfsat men så när lillasyster föddes 2014 så insåg jag hur dyrbar tiden egentligen var. Henrik tränar dessutom mycket så den tid som fanns i familje-pusslet att lägga på träning fick vi dela upp mellan oss.

Henrik har alltid sprungit mycket och jag har varit så avundsjuk på honom som har kunnat springa för det är ju ett så tidseffektivt sätt att träna. Han kunde bara snöra på sig skorna och ge sig ut medan jag var tvungen att boka pass, vara på gymmet i tid, köra passet och sen ta mig hem. Han träning tog 45 min och min typ 2 timmar. Det var det som fick mig att bestämma mig för att det här med löpning måste kunna bli min grej också.

Hur började jag då?

Jag vet inte hur många gånger tidigare jag gett mig ut och bara sprungit tills jag typ dött. Jag har inte haft någon plan utan bara sprungit på. Troligen en stor anledning till att jag verkligen hatade löpning. Var ju så galet jobbigt!! Men det som gjorde skillnaden för mig var att jag istället för att bara springa tills jag stupade började springa efter ett upptrappningsprogram. Jag har skrivit ett inlägg om det här. Det funkade kanon för mig och successivt ökade löp-flåset och löp-självförtroendet blev allt starkare och jag kände att jag fixade detta. När jag säger löp-flåset så tänker jag på att man blir bra på det man tränar. Jag hade kört jättemycket spinning innan och hade så klart en bra kondition men att vara bra på spinning betyder absolut inte att man har nån vidare ork i löparspåret. Jag följde mitt program och gav mig inte. För varje runda och för varje gång som jag fick lyckas så ökade tron på mig själv och avskyn byttes allt mer ut mot gillande.

Just nu följer jag ett upptrappningsprogram mot 21 km från Stora löparboken för kvinnor,

Just nu följer jag ett upptrappningsprogram mot 21 km från Stora löparboken för kvinnor,

Första loppet

Vårruset 2015 var mitt första lopp. Jag vet att många inte ser vårruset som nån utmaning då det ”bara” är 5 km men för mig var det en utmaning. Känslan när jag gick i mål efter de där 5 km var fantastiskt! I augusti samma år sprang jag Midnattsloppet på 10 km och om vårruset var fantastiskt så var det inget mot Midnattsloppet. Henrik sprang också och det var så himla kul att göra det ihop med honom. Stämningen, människorna – helt underbart!

Varför jag tappade löpar-suget och hur jag hittade det igen

Henrik peppade mig efter Midnattsloppet till att fortsätta och springa längre och våga mig på Göteborgsvarvet. Men efter Midnattsloppet så gick det några veckor då jag inte sprang och min främsta konditionsträning blev spinning igen. Löp-flåset minskade snabbt, självförtroendet dalade och veckorna gick. När jag väl tog tag i saken igen så gick jag ut lite för hårt och fick problem med ett knä. Det fick mig att helt överge löpningen för ett par månader. Men så i vintras så kände ja bara att nä, har jag nu lyckats med det här att börja springa så ska jag minsann inte tappa det igen. Så skorna åkte på och ut sprang jag. Det var så klar lite motigt eftersom jag delvis tappat det som jag byggt upp men sakta men säkert kom löpningen tillbaka igen.

Nu springer jag ca 3 gånger per vecka och följer ett upptrappningsprogram mot en halvmara i Stora Löparboken för kvinnor av Jessica Almenäs och Lovisa Sandström. I augusti blir det Midnattsloppet igen och målet därefter blir en seriös satsning på Göteborgsvarvet 2017.

storalöparboken

Mina bästa tips

  • Tro på dig själv och ge inte upp. Det är asjobbigt men låt det ta tid så blir det bättre och bättre för varje gång och tillslut byts hatet ut mot nån slags kärlek.
  • Ha en plan. Följ ett program typ det i Stora Löparboken. Det hjälper dig att steg för steg lyckas med din löpning.
  • Ha bra skor och kläder. Det funkar inte att springa i kläder som inte sitter skönt och du riskerar att förstöra dina knän om du inte har bra skor. Jag har läst att för varje steg man tar så blir belastningen kroppsvikten gånger 7 så det är ganska mycket vikt som läggs på knän och leder. Investera i riktiga skor!
  • Anmäl dig till ett lopp. Att ha ett lopp som närmar sig skapar press som är superbra för att få tummen ur de där gånger när man hellre stannar inne i soffan. Här hittar du en översikt över alla lopp som finns. 
  • Läs/lyssna till Martina Haags underbart fantastiska bok Heja heja med underrubriken ”från att orka stappla 20 meter till att springa marathon”. Det är en fantastiskt rolig och inspirerande bok med hög igenkänningsfaktor för alla oss som någon gång har känt oss som en elefant i löparspåret. Du kan läsa eller lyssna till Heja heja helt gratis genom att använda min kod och få en gratis månad hos Nextory och hela deras utbud av böcker. Koden gäller bara i några dagar till så skynda dig att använda den om du inte redan gjort det. Du kan läsa mer om hur du gör här

 

Jag hoppas att jag med det här inlägget har inspirerat er som vill kunna springa till att faktiskt våga och om du skulle vilja vara en sån som springer – spring och ge dig inte. Ha en plan och rätt inställning så kommer du att lyckas.

Inlägg i samarbete med Nextory.

 

 

Följ mig på instagram för dagliga recept & tips

Annat som kan intressera

Inga kommentarer

Lämna ett svar