Äta Clean

Mat är inte bra eller dålig

Mat är inte antingen bra eller dåligt även om det ibland kan kännas så. Det är inte ovanligt att mat ges stämplar som bra eller dåligt. Hälsosamt eller ohälsosamt. Äter du den bra maten så är du duktig. Äter du den dåliga maten är du karaktärslös. I detta inlägg vill jag försöka ge en liten mer nyanserad bild. 

bra mat

Mat och moral

Det är som att dagens samhälle lägger en moralisk aspekt på maten vi äter. Vi pratar inte sällan om mat som bra eller dålig eller ohälsosam och lägger en värdering i det. Att unna sig något syndigt gott som man egentligen inte borde men visst är man väl ändå värd det. Vad skickar det oss för signaler? Hur får det oss att känna? Att prata om mat i såna termer är ju som att säga att man gör nåt fel när man äter det. 

Är du duktig eller karaktärslös?

Det är inte sällan som vi idag blir dömda genom de matval vi gör. Om du väljer en sallad till lunch så är du duktig. Väljer du en pizza så är du karaktärslös. Känner du igen dig? Jag inbillar mig att det förekommer mer bland kvinnor än hos män. Vad är din erfarenhet? Det är precis den här föreställningen som gör att en del människor tycker att det är ok att trycka ner andra kring deras matval och hälsa. Hon borde väl ändå inte äta det där?

Osunt sätt att se på mat

De här sätten att tänka kring mat är inte hälsosamt eller sunt. Det finns ingen moralisk värdering kring mat. Du är inte en bättre person för att du väljer salladen. Du är inte heller en sämre person för att du väljer pizzan. Du kanske är en person med magknip eller paltkoma men någon dålig människa är du inte. Det här sättet att se på mat skapar så mycket onödig skam och sårande känslor. 

naturlig mat

Vad blir följderna?

Följderna av det här uppdelat av mat som bra och dålig gör att många smyger, ljuger och skäms över matvalen de gör. Många sätter orimliga krav på sig själv. Man ska vara bäst på allt som man gör. Inklusive hälsa och mat. När man så äter något ohälsosamt så kommer känslor som skam och inte ovanligen en känsla av att straffa sig själv eller kompensera genom träning eller mindre mat. 

Hur ska man hantera detta?

Ja, vad ska man göra? Vad är dina tankar? Är det bara att acceptera att så här är det? Jag tänker mycket på detta när det kommer till mina barn. Det är nog få som säger emot att hemlagad husmanskost är bättre för kroppen än vad lösgodis är. Men måste man ge det stämplar som bra och dåligt? Ibland ser man begreppen ofta– och sällan-mat. Det gillar jag bättre i så fall. Jag är noga med att maten som mina barn äter här hemma till vardags ska få dem att må bra och ge dem energi och ork. Men jag är lika noga med att de inte ska känna någon form av skam över att äta glass, tårta och godis på kalas till exempel.  

Hur tänker ni? Vad har ni för erfarenheter och tankar kring ämnet?

Dela gärna med er i kommentarerna!

 

Följ mig på instagram för dagliga recept & tips

Annat som kan intressera

Inga kommentarer

Lämna ett svar